Bifobi är, liksom homofobi, ingen fobi enligt den medicinska definitionen. Spindelfobi eller torgskräck innebär en förlamande överdriven rädsla medan bifobi bland annat består av oförståelse, förakt, misstro och förnekelse.
Men jag hävdar att rädsla ändå utgör en stor del av bifobi. Monosexuella kan inte helt förstå vår sexualitet och det gör dem rädda. I ett förhållande mellan en bisexuell och en monosexuell känner den monosexuella en rädsla för att inte räcka till, sexuellt eller emotionellt. Tanken om att den bisexuella har ett behov som inte tillgodoses ligger latent hos den monosexuella under större delen av förhållandet men blommar ut ibland, oftast när någon annan del av förhållandet knakar.
Som bisexuell vill man troligtvis lindra sin partners rädsla och försäkra hen om att hen visst räcker till. Men det är inte varje enskild bisexuells ansvar att trösta osäkra bifober, hur mycket vi än älskar dem. Det är upp till bifoberna själva att ta itu med sina rädslor och fördomar och inte utmåla oss som potentiellt otrogna och opålitliga.
Att ens partner uttrycker oro över vad ens sexualitet kan få för konsekvenser för förhållandet känns givetvis kränkande men också genant. Det är pinsamt att vara en person andra känner att de inte kan lita på och det är inte säkert att man orkar söka stöd hos sina vänner, vilket bidrar till att problemet hålls hemligt och det är lätt att tro att detta är något privat som bara drabbat en själv och ens partner. Men det här är inget individuellt problem, det är en viktig komponent i förtryckarstrukturen bifobi som kommer av att bisexuella gång på gång framställs som mer experimentella, promiskuösa och omogna än monosexuella.
I alla förhållanden kan givetvis rädslan om att någon ska träffa en ny finnas. Skillnaden mellan vanlig osäkerhet och bifob rädsla är att bisexualitet i sig, till skillnad från homo- och heterosexualitet, framställs som ett hot mot förhållandet.
honungsbi 