Män på jobbet

Jag har fler manliga kollegor nu än någonsin. Det är ju kul. Mångfald och jämställdhet. Alla killar som väljer att jobba med vård och omsorg är värda sin vikt i guld eftersom de bidrar till att utvidga mansrollen och höja statusen på kvinnoyrken samt räddar oss fruntimmer från obehagliga mansgrisar till vårdtagare, blir inofficiella ledare och kan lyfta tunga grejer med sina starka muskler.

Nu är jag både seriös och ironisk för jag vet inte vad jag ska tycka om denna förändring. Teoretiskt anser jag att det behövs fler män i vården; män som bryter mot normen och visar att det är okej att som man inte ta avstånd från sådant som anses kvinnligt. Dessutom är olika erfarenheter, bakgrunder och infallsvinklar till nytta på alla arbetsplatser, om man anstränger sig för att ta tillvara på dem.

Mina egna erfarenheter är inte lika positiva. Männen på min arbetsplats är undersköterskor och vårdbiträden. Ingen av dem är chef eller arbetsledare eller liknande. Ändå väger deras ord mycket tyngre än vi andras.

Ju fler män som börjat på jobbet desto tyngre har kvinnornas arbete blivit. Många vårdtagare accepterar inte att män hjälper dem med till exempel att duscha. Det betyder att kvinnorna måste göra en större del av det mer ansträngande arbetet. Självklart ska en vårdtagare ha rätt att inte få hjälp av män om hen inte vill det, det säger jag absolut inget om! Många (kvinnliga) vårdtagare känner sig obekväma och oskyddade när de är ensamma med män eller har negativa erfarenheter av dem och med tanke på att de i egenskap av vårdtagare redan befinner sig i en utsatt situation ska sådana känslor givetvis tas på största allvar.

Förut var min arbetsplats en kvinnlig frizon för mig. Det betyder inte att mina kollegor var feminister, det var nog inte så många som var det, men de var inte män. Män finns det gott om i nästan alla delar av mitt liv och det var skönt att komma till en plats där kvinnors intressen stod i centrum på rasterna och där man inte behövde förklara självklara saker. Att diskutera olika typer av konstgjorda naglar, kungliga bröllop, klimakteriet, äkta och oäkta män var inget som behövde ursäktas eller undvikas. Vi behövde inte oroa oss för att män skulle känna sig exkluderade av våra samtalsämnen. Även om den inte alltid stämmer finns idén om att män blir uttråkade av kvinnliga intressen hängande över samtalen i lunchrummet.

Jaja det är som det är antar jag? Vi måste kanske acceptera att mer jämställdhet ibland försämrar kvinnors situation, åtminstone till en början?

Annonser

Det händer aldrig mig

Ingen säger åt mig att åka ”hem”. Ingen ifrågasätter min rätt att leva mitt liv i det här landet. När jag ser ”bevara Sverige svenskt” sprayat på fasader vet jag att min kropp har en självklar plats i rasisternas förvridna utopi. När jag kritiserar det svenska samhället får jag inte höra att jag ska vara tacksam att jag får bo här över huvud taget och kan flytta om det inte passar. Jag får inte höra att jag ska anpassa mig.

Ingen säger att jag är snygg trots min hudfärg. Ingen frågar vilken färg min fitta har. Ingen ser min kropp som ett exotiskt experiment. Ingen frågar vilka sjukdomar man kan få av mig.

Jag kan omnämna någon som invandrare/flykting/afrikan/arab/muslim och även om personen själv inte håller med om definitionen kommer andra ändå lägga större vikt vid min ignoranta åsikt än vid den kategoriserades. Jag kan använda rasifierade personer som en krydda för att vidga mina vyer och berika mitt liv, och komma undan med det. Jag skulle kanske till och med få beröm och kallas fördomsfri, vidsynt och tolerant. Jag kan säga att mångkultur är viktigt för samhället och njuta av valda delar av det samtidigt som jag drar nytta av att min kultur värderas högre.

Jag kan hävda att jag är svensk och att Sverige är mitt land och ingen kommer ifrågasätta det. Ingen kommer fråga om jag är född här eller om mina föräldrar är det. Ingen kommer fråga om jag känner mig svensk och hur det i så fall känns. Mina handlingar och åsikter kommer inte förändra huruvida jag tillåts vara svensk eller inte.

Jag är privilegierad. Det är skönt att jag slipper utsättas för all skit rasifierade möter varje dag, men jag äcklas av att jag klarar mig på bekostnad av andra.