Rädslan i bifobi

Bifobi är, liksom homofobi, ingen fobi enligt den medicinska definitionen. Spindelfobi eller torgskräck innebär en förlamande överdriven rädsla medan bifobi bland annat består av oförståelse, förakt, misstro och förnekelse.

Men jag hävdar att rädsla ändå utgör en stor del av bifobi. Monosexuella kan inte helt förstå vår sexualitet och det gör dem rädda. I ett förhållande mellan en bisexuell och en monosexuell känner den monosexuella en rädsla för att inte räcka till, sexuellt eller emotionellt. Tanken om att den bisexuella har ett behov som inte tillgodoses ligger latent hos den monosexuella under större delen av förhållandet men blommar ut ibland, oftast när någon annan del av förhållandet knakar.

Som bisexuell vill man troligtvis lindra sin partners rädsla och försäkra hen om att hen visst räcker till. Men det är inte varje enskild bisexuells ansvar att trösta osäkra bifober, hur mycket vi än älskar dem. Det är upp till bifoberna själva att ta itu med sina rädslor och fördomar och inte utmåla oss som potentiellt otrogna och opålitliga.

Att ens partner uttrycker oro över vad ens sexualitet kan få för konsekvenser för förhållandet känns givetvis kränkande men också genant. Det är pinsamt att vara en person andra känner att de inte kan lita på och det är inte säkert att man orkar söka stöd hos sina vänner, vilket bidrar till att problemet hålls hemligt och det är lätt att tro att detta är något privat som bara drabbat en själv och ens partner. Men det här är inget individuellt problem, det är en viktig komponent i förtryckarstrukturen bifobi som kommer av att bisexuella gång på gång framställs som mer experimentella, promiskuösa och omogna än monosexuella.

I alla förhållanden kan givetvis rädslan om att någon ska träffa en ny finnas. Skillnaden mellan vanlig osäkerhet och bifob rädsla är att bisexualitet i sig, till skillnad från homo- och heterosexualitet, framställs som ett hot mot förhållandet.

Själviskhet, barnlängtan och att vara mamma åt sin partner

Ungefär samtidigt som jag blev fertil vaknade en barnlängtan inom mig. Det kändes nästan outhärdligt att behöva vänta till efter gymnasiet med att göra verklighet av min önskan. Jag drömde inte om jobb eller man, jag drömde om barn och ett litet hus. Även under de perioder jag använt hormonella preventivmedel har jag inbillat mig att kanske kanske blivit gravid och till och med upplevt symtom.

Jag har gått i samtalsterapi i många år. Senast gick jag hos en psykologstudent en gång i veckan tre terminer. Att gå i terapi är oerhört givande och jag önskar att jag kunde fortsätta med det, men jag har inte lika stora behov som tidigare. Jag har lärt mig att ta hand om mig själv bättre och nu hade terapi snarare varit en lyx än en behandling. Något av det viktigaste jag fick lära mig tillsammans med psykologstudenten var att i högre grad prioritera mig själv och mina egna behov; att bli mer självisk helt enkelt. Jag har nu övat på detta under flera år och många gånger har det dåliga samvetet vunnit och jag har uppoffrat mig för någon annan på bekostnad av mitt eget mående.

Sakta men säkert har det dåliga samvetet dock minskat och omsorgen om mig själv ökat. I takt med detta har jag märkt att min längtan efter barn minskat. Jag har inte samma behov av att vårda någon annan och jag blir arg när folk försöker utnyttja mig. Förut kände jag att min livsuppgift var att ta hand om nära och kära men jag blev dränerad och kunde inte se mitt eget värde.

Innan jag började prioritera mig själv hade jag en pojkvän som jag vårdade som ett barn. Jag gav och gav fysiskt och psykiskt av mig själv och tillbaka fick jag tacksamhet, men nästan inget annat. Han var helt beroende av mig och eftersom jag älskade honom lät jag honom ta så mycket han behövde av mig. När jag ibland behövde hans stöd fick jag det inte. När jag mådde dåligt blev han ledsen för att jag var det, eller fick dåligt samvete och skämdes för att han trodde att han hade gjort något fel, eller drog sig tyst undan tills jag var som vanligt igen. Han reagerade precis som ett barn.

Precis som relationen med den killen föreställer jag mig föräldraskap nu. Som förälder har man inget annat väl än att ge av sig själv alltid och hela tiden, och man kan knappast räkna med stöd från barnet. Vill jag verkligen ingå en sådan relation igen?

Frustration

Det händer att jag ber killen att göra något. Jag kanske frågar om han kan ta disken. Jag kanske gör något lika tråkigt, jag kanske tar tvätten. Han säger ja men fortsätter med det han håller på med, oftast dataspel. Sedan blir jag klar med tvätten och han har inte börjat med disken. Då kanske jag påminner honom, och han svarar att han gör det sedan. Jag har då två val. Antingen kan jag diska själv, men då blir han arg och kallar mig demonstrativ eller något liknande. Eller så kan jag låta disken vara med konsekvensen att den inte blir diskad eftersom det helt plötsligt är dags att göra något annat (vi kanske har en tid att passa) och killen hinner helt enkelt inte diska.

Aktivism

Jag går på högstadiet och det vimlar av rasister. De är våldsamma, högljudda, farliga. Jag hoppas att de inte ska se det som är annorlunda med mig. Jag gömmer mig långt inne i mig själv.

Min kamp blir att tyst och försiktigt radera deras. När de inte ser tar jag suddgummin och pennor och suddar eller målar om deras hakkors och kränkande budskap. Det kan jag åtminstone göra.

Kampsång

Mis-Shapes av Pulp

Mis-shapes, mistakes, misfits
Raised on a diet of broken biscuits, oh
We don’t look the same as you
And we don’t do the things you do
But we live around here too, oh really

Mis-shapes, mistakes, misfits
We’d like to go to town but we can’t risk it, oh
‘Cos they just want to keep us out
You could end up with a smack in the mouth Just for standing out, oh really

Brothers, sisters, can’t you see?
The future’s owned by you and me
There won’t be fighting in the street
They think they’ve got us beat
But revenge is going to be so sweet

We’re making a move, we’re making it now
We’re coming out of the sidelines
Just put your hands up, it’s a raid yeah
We want your homes, we want your lives

We want the things you won’t allow us
We won’t use guns, we won’t use bombs
We’ll use the one thing, we’ve got more of
That’s our minds

Check your lucky numbers
That much money could drag you under, oh
What’s the point of being rich
If you can’t think what to do with it
‘Cos you’re so bleeding thick

Oh, we weren’t supposed to be
We learnt too much at school
Now we can’t help but see
That the future that you’ve got mapped out is
Nothing much to shout about

We’re making a move, we’re making it now
We’re coming out of the sidelines
Just put your hands up, it’s a raid yeah
We want your homes, we want your lives

We want the things you won’t allow us
We won’t use guns, we won’t use bombs
We’ll use the one thing we’ve got more of
That’s our minds

Brothers, sisters, can’t you see?
The future’s owned by you and me
There won’t be fighting in the street
They think they’ve got us beat
But revenge is going to be so sweet

We’re making a move, we’re making it now
We’re coming out of the sidelines
Just put your hands up, it’s a raid, yeah
We want your homes, we want your lives

We want the things you won’t allow us
We won’t use guns, we won’t use bombs
We’ll use the one thing we’ve got more of
That’s our minds, yeah
And that’s our minds, yeah

Nutid

Det händer mycket i mitt liv nu. Jag tog ett viktigt beslut för ett år sedan ungefär om hur jag ska göra med studier och arbete. Valet stod mellan att följa min (eventuellt lite osäkra) dröm sedan femton år eller leta efter ett okej jobb och nöja mig. Beslutet kunde inte skjutas upp längre. Jag valde min dröm. Det kommer kanske inte lyckas, men om jag inte försöker vet jag att jag alltid kommer undra och fundera över hur det kanske hade kunnat bli. Jag vet att jag skulle ångra mig och bli bitter.

Så jag bestämde mig för att satsa och nu måste jag faktiskt göra något. Nu är det handling och inte bara tanke. Det betyder att jag måste prioritera mina studier framför min partners arbete och flytta ifrån honom till en annan stad. Jag måste flytta och han får välja om han vill följa med eller inte. Hittills har han valt inte.