Kropp

Jag har hatat den i tjugo år ungefär. Det går inte att blunda för det. Jag vet att jag inte behöver hata den, det är en del av den feministiska kampen att inte behöva hata sin kropp, men jag hatar den. Jag försöker tänka som Michaela skriver, att man ska se kroppen som ett redskap och som en vän, och jag försöker men det går inte. Ibland vill jag bara skada den lite grann, ibland krävs hela min viljestyrka för att låta bli. Just nu är min inställning att om jag inte skadar kroppen, döljer den eller anstränger mig för att förändra den kommer jag helt enkelt vänja mig. Jag vet inte, kanske gör jag det tids nog.

Annonser

3 thoughts on “Kropp

  1. Same same. Önskar att jag inte brydde mig men det gör jag. Massor. Mår dåligt av att vistas bland folk t.o.m.
    Tänk om man bara kunde gå ut med huvudet högt och trivas med sig själv. Så skönt det skulle vara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s