Hjärtefrågor

Feminismen är allomfattande. Jag kan inte skilja mina feministiska värderingar från min miljömedvetenhet eller mitt intresse för historia. Världen är inte uppdelad på det sättet. Därför är det svårt att välja ut en hjärtefråga; alla frågor leder vidare till nya. Men jag ska göra ett försök.

För några år sedan var jag tonårstjej. När jag slutade vara tonårstjej hade jag varit det i mer än en tredjedel av mitt liv. Under den perioden stötte jag på en mängd problem som jag var tvungen att hantera. Då var jag ensam i världen och jag var tvungen att själv hitta lösningar, som ofta inte fungerade.

Vad jag inte visste var att oerhört många andra tonårstjejer kände likadant. Jag trodde att mina ätstörningar var ett personligt problem som jag som individ hade och att bästa sättet att hantera bi- och homofobi var att gömma mina känslor så långt in i mig själv att de nästan försvann.

Jag vill att tonårstjejer ska få verktyg att möta de nya situationer de ställs inför.

Jag vill att de när de är på studiebesök på ungdomsmottagningen får varsin liten vibrator, inte ett tiopack kondomer.

Jag vill att kuratorn frågar ”vem är det du önskar att du skar i?” istället för ”varför känner du att du måste straffa dig själv?” när de visar sina strimmiga armar.

Jag vill att deras föräldrar anmäler dem till en kurs i självförsvar istället för att menande fråga vilka signaler de egentligen tror att de sänder ut med de där utmanande kläderna.

Tonårstjejer är min hjärtefråga.