Lite om meningen med kultur

När jag upplever konst och underhållning behöver jag inte ta hänsyn till verket. Jag behöver inte läsa Den gamle och havet bara för att den är kanoniserad, eller Odyséen och Iliaden bara för att de går igen i andra verk. Jag behöver inte bortse från att det bara finns karlar i Sagan om ringen och ”njuta av äventyret”, eller ursäkta Strindberg med att han var ”ett barn av sin tid”. Jag behöver inte stå ut med homofobin, kvinnoföraktet och transfobin i Vänner bara för att det är lättsam underhållning. Jag behöver inte ta del av bildkonst, inklusive rörlig konst, där kvinnokroppen används som rekvisita.

Det finns en spridd uppfattning att man bör ha läst/sett/hört olika verk. Ofta används argumenten allmänbildning eller kulturarv. Det viktiga är inte vad man tycker om verken utan att man har tagit del av dem. Vissa bör till och med genomlidas, som till exempel Brott och straff eller Fanny och Alexander.

Vilken missuppfattning! Vi har inget ansvar gentemot konst eller underhållning! Vi är inte skyldiga att ge en bok ”en ärlig chans”! Konst och underhållning är inte värda respekt per automatik. Tröttnar du på en bok efter 80 sidor är det inte du som ska skämmas utan boken (om den kunde) som var för ointressant för att fånga din hårt uppvaktade uppmärksamhet! Och du har definitivt ingen skyldighet att låta en inskränkt eller misogyn författare tala till punkt bara för att hen lyckats med konststycket att nästla sig in i fin- eller populärkultur.

Annonser

4 thoughts on “Lite om meningen med kultur

  1. Kommer nu att tänka på när jag läste Franz Kafkas ”Processen” för flera år sen. Jag kände då att jag ville (eller ”borde”) läsa fler klassiker och därför läste jag Kafka. Sanningen är att jag tyckte att boken var skittråkig. Det hände ingenting (förutom på typ sista sidan). Jag har dock aldrig vågat säga det förut, utan mer ursäktat den, typ ”det hände ju inte så mycket, men det är klart att den kändes lite trist med tanke på den litteratur vi är vana vid idag där det händer en massa galna saker”. Det är ju trots allt en klassiker, och om jag inte fattar hur bra den är måste det betyda att det är mig det är fel på, har tänkte jag väl.

    • Ingen idé att ljuga om att man har läst en tråkig bok. Då upprätthåller man bara tanken om att det är bok som bör läsas, när det uppenbarligen är tvärt om!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s