3. Jag började kalla mig feminist när jag var…

Jag minns inte när jag hörde ordet första gången. Jag har inget minne av att jag känt till betydelsen av feminism och inte identifierat mig med den. Feministisk aktivism finns, på olika sätt, sedan åtminstone ett sekel i min släkt och jag har vuxit upp med berättelser om kvinnor som kämpat för rättvisa, ibland i sina egna hem, ibland i föreningar, ibland för sig själva, ibland för sina medsystrar. De har på så sätt kämpat för mig. De har gjort vad de kunnat för att jag ska ha det bra, dels genom att skapa en stark och trygg familj, och dels genom att förändra samhället.

Jag antar att jag har varit feminist så länge jag kan minnas. Men det betyder inte att jag varit insatt i feministiska frågor eller kunnat se förtryckande strukturer. I gymnasiet upptäckte jag till exempel att jag själv bar på kvinnoförakt. Den insikten kom verkligen som en chock och som jag skämdes! Jag kände mig som en förrädare, och det var jag ju också, om än omedvetet. När jag såg mitt eget kvinnoförakt kunde jag också se hur stor makt samhällets normer hade över mig, trots att min familj uppfostrat mig med feministiska värderingar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s