En vanlig vinterkväll

Det är vinter och kväll. Ingen snö och därför kolsvart. Jag är 16 och ensam på väg hem. Jag är den enda som går av bussen vid min hållplats. Av någon anledning kan jag inte gå samma väg som jag brukar. Istället för att korsa det lilla torget måste jag gå längs med butikerna. Det är en smal plattform med staket på ena sidan och butikernas fasad på andra. När jag går upp för trappan som leder till den känner jag närvaron av en annan person. Plötsligt går en man precis bakom mig. Jag vågar inte vända mig om, men jag hör hans steg och andetag nära nära. När jag skyndar på stegen gör han det med.  Mina sinnen är helt fokuserade på den okända mannen och det enda jag upplever är hans närvaro. Jag tänker att ingen kan se mig. Torget är avskärmat, ingen kan se mig förrän jag passerat husets hela långsida. Det är tre butiker. Jag går förbi den första och även den andra. Sedan ser jag hur hans hand förs framåt. Jag ser den bredvid min midja och sedan är den snett framför mig. Jag håller andan, trycker armarna mot kroppen, drar axlarna mot öronen, tänker att jag är i hans famn fast han inte rör mig. Snart är jag fångad tänker jag.

Då tar han tag i den tredje butikens dörrhandtag och går in.

Jag skakar, svettas, mår illa, förstår inte. Han är borta. Jag är ensam igen. Då skäms jag, för enda anledningen till min rädsla är hans kön. Och han kan ju inte rå över sitt kön. Men det kan inte jag heller.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s